Idag svor jag åt en vilt främmande människa under en promenad i huset på lunchen. Det var kke tur jag hade jobbkläder på mig.. hade väl annars kunnat vräka ur mig både det ena och andra.
Det han sa till paret som gick bredvid mig var det värsta jag hört på länge. Högt och ljudligt så de verkligen skulle höra också. Och sen flinade han mig rakt upp i ansiktet när jag frågade vad f-n han sa.
Jag önskar att jag funnit mig bättre och kommit på ngt fyndigt att säga till ynkryggen. Men som alltid så kommer man på vad man borde sagt först efteråt.
Faktum är att jag egentligen mest tycker synd om honom... svaga ynkliga människa.
Varifrån kommer människors hat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar